7. Riks 4

GPS N56.20795° E15.52915°

Smågatsten blev många grusvägars nya biltåliga underlag från 1930-talet.

I Blekinge var de drygt 10 milen Riksväg 4 mellan Karlskrona och Sölvesborg gatstensbelagd. Sensommaren 2008 räddade Karlskrona kommun dessa kvarvarande 190 meter i Nättraby.

Foto: Peter Öjerskog, 2008.

 

Riksväg 4 – gatstensvägen

På 1930-talet började bilismen få sitt första genombrott och de gamla slingrande vägarna med rötter i 1600-talet höll inte längre. Nya moderna bilvägar måste byggas, en del med beläggning av gatsten.

1934 fick den gamla landsvägen förbi Nättraby en ny, bredare och rakare sträckning. Stenvalvsbron från tidigt 1800-tal övergavs och istället drogs vägen rakt fram över en ny bro över Nättrabyån, precis norr om stenbron.

 

Norr om dagens E22, precis nordväst om bron över Europavägen, finns en kort bit bevarad av den gatstensbelagda bilvägen. Vidare drogs bilvägen västerut rakt över den värdefulla åkermarken, där E22 går idag. Tidigare gick allékantade gamla landsvägen något söderut i en mjuk båge i skärningen mellan skogen och åkern, nuvarande länsväg 679, och smälte därmed harmoniskt in i landskapet.

 

Längre österut sprängdes nya bilvägen rakt genom berget vid Ryttarliden för att jämna ut den ökända backen något.

Den gamla landsvägen var en grusväg. Bilvägen förbi Nättraby fick den nya tidens beläggning 1938: smågatsten som hade måtten 8 x 8 cm efter tysk förebild och kallades knott. Staten inköpte stora mängder smågatsten och väghållningsdistrikten fick stenen kostnadsfritt mot att de höll med arbetskraft för sättning av gatstensvägar.

 

Vägbyggande blev nödhjälpsarbete under den svåra ekonomiska krisen på 1930-talet. Detta i regi av statliga Arbetslöshets-Kommissionen, som gav smeknamnet AK-vägar.

 

Blekinge hade gott om granitberg och många stenindustrier. Hela landsvägen mellan Karlskrona och Sölvesborg blev därför stensatt. Under åren 1927-1941 belades 96 km väg med 557.000 kvadratmeter smågatsten. Endast ”stenrika” län som Blekinge och Bohuslän hade möjlighet att stensätta hela sin huvudväg.

 

Gatstenen lades för hand, sten för sten. Svedala konstruerade en stensättningsmaskin som stampade fast gatstenen i sättsanden. En sträng av mörk granit lades som outslitlig mittlinje. Stora kantstenar av natursten. eller betong som här i Nättraby, höll ihop vägbanan. Att lägga gatsten och använda rätt grus/sandblandning, så att vägen höll för väder och fordon, var en enastående erfarenhetsmässig vetenskap, som i princip gått förlorad idag.

 

Prins Wilhelm skriver 1938 i sin bok ”Alle mans katt”: ”…den präktiga, stenlagda blekingska kustlandsvägen som ersatt gångna tiders daggmasklika stråk och som påminner om en autostrada i miniatyr. Huruvida beläggningen såsom sådan har framtiden för sig må vara osagt. Att den nu fyller sitt ändamål är säkert.”

 

1944 blev landsvägarna numrerade som riksvägar i Sverige. Den gamla landsvägen från Malmö, genom Blekinge, förbi Nättraby, och upp längs Östersjökusten blev riksväg 4, ”Riksfyran”, i princip den fjärde viktigaste vägen i Sverige.

 

1961 fick riksväg 4 öster om Nättraby en ny och rakare sträckning något söderut, det som är motorväg idag. I samband med att Sverige fick Europavägar 1962 klassades riksväg 4 ner till riksväg 15. Men 1980 blev den E66 och från 1992 nuvarande E22.

 

Gatstensepoken i Sverige varade bara i två decennier fram till 1954. Till slut blev det både för dyrt och tekniskt svårt att ha kvar gatstensvägarna. Totalt blev 70 mil väg gatstensbelagd, varav över 10 mil i Blekinge. 10 mil gatstensbelagd väg är ett byggnadsverk fullt i klass med en egyptisk pyramid!

 

Men faktum är att redan på 1850-talets mitt fick kustvägen utanför Karlskrona och Karlshamn vissa vägavsnitt lagade med ”slagen sten” varigenom ”vägstyckena vunnit mycken fasthet”.

 

På 1950-60-talen blev gatstensbelagda riksvägen genom Blekinge asfalterad. Den jämna gastenen fick ligga kvar som perfekt stabilt underlag.

 

På den här kvarvarande gatstensbelagda stumpen av gamla riksväg 4 syns att sträckan blivit asfalterad, men att asfalten med tiden blivit nästan helt bortnött. Den överblivna vägsnutten av riksvägen har slumpmässigt blivit bevarad och är idag lokal återvändsgata med tillhörande samåkningsparkering, som sköts av Nättraby Vägförening. Det gamla riskvägsavsnittet förbi Nättraby heter idag officiellt Gamla Landsvägen, eftersom det faktiskt var namnet fram till 1945.

 

Men i samband omasfalteringarna under resten av 1900-talet och början av 2000-talet har mycket av gatstenen rivits upp. Den är numera mycket värdefull, 500 kronor kvadratmetern, säljs ofta dyrt till utlandet och finansierar därmed asfalteringen. Nuförtiden används smågatsten endast i tätorter och oftast i förskönande syfte.

 

Så sent som 2004 revs gatstenen upp på sträckan österut från Nättraby, i samband med nyasfaltering och anläggandet av gång/cykelbana. Fortfarande finns snuttar av gamla riksväg 4 i Blekinge kvar under asfalten, perfekt konserverade. Gamla riksväg 4 är bäst bevarad genom Mörrum och på stenbron över Mörrumsån där gatstenen fortfarande ligger orörd.

 

Blekinge och Bohuslän var de enda ”stenrika” län som hade hela sin riksväg genom länet gatstensbelagd. Totalt fanns 70 mil gatstensbelagd landsväg i Sverige varav Blekinge hade drygt 10 mil. Den gamla lastbilen kör västerut uppför backen mot Skillinge. Fotograf: Reinhold Odencrantz, 1945-1951.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

© Webbmaster: ateljé WQ 2008 · Text: Peter Öjerskog

www.nattrabyvagmuseum.se