3. Värendsvägen

GPS N56.21438° E15.53978°

Värendsvägen i Nättraby var sedan 1500-talet en handelsväg som gick mellan det rika Värend i sydöstra Småland ner till Blekinges hamnar, exempelvis Nättrabyhamn. Unikt är att hela 4,6 kilometer av grusvägen är så välbevarad, särskilt förbi gården Marielund. Foto: Peter Öjerskog, 2008.

 

Värendsvägen handelsvägen

Värendsväg kallas en gammal handelsvägen från det rika Värend i sydöstra Småland ner till exporthamnarna längs Blekingekusten. Denna värendsväg har sedan 1500-talet gått från Växjö (ursprungligen Vägsjön), via Tving och Fridlevstad, söderut till Nättraby.  Vägen är den näst östligaste av minst sex värendsvägar i Blekinge och finns på karta från tiden 1683-94.

 

De blekingska åsarna och dalgångarna förmedlade sedan vikingatid den nord-sydgående trafiken mellan småländska bygderna och hamnarna vid Blekingekusten. Oxdrivarstråk omvandlades med tiden till väg.

 

Värendsvägen mellan Gamla Landsvägen och Marielunds gård har de senaste 150 åren kallats både Gröna vägen och Blysavägen, det senare än idag, efter en båtsman som bodde i ett torp vid södra änden och hette Blysa (lanterna). Idag är värendsvägen officiellt namngiven till något fantasilösa Bokskogsvägen.

 

På den ålderdomliga landsvägen har exempelvis oxar, myrmalm, pottaska (kaliumkarbonat för tillverkning av glas, såpa och livsmedelstillsatser), trävaror och tjära transporterats till kusten för export, medan sill tagits till inlandet. I söder mötte värendsvägen den viktiga öst-västliga kustlandsvägen, som gick till de dåvarande medeltida danska städerna och de blekingska hamnarna.

 

På 1800-talet användes värendsvägen allt mer av lokala bönder som transporterade sin varor till kvarnen i Nättraby eller vidare in mot Karlskrona för försäljning.

 

Unikt är att en så lång sträcka som 4,6 kilometer av den 3,5 meter breda grusvägen är välbevarad. Tack vare stenmurarna, som skiljde vägen från åker- och skogsmarken, har den ringlande värendsvägen ”låsts” i sitt läge i århundraden, utan breddningar och rätningar.

Men förbättringen och grusningen av vägbanan genom århundradena har gjort att vägbanken höjts och därmed har murarnas höjd minskat och ibland till och med försvunnit.

 

De vanligen parallella stenmurarna är 0,6 till 1,2 meter höga, delvis överväxta och övermossade. Vid Marielunds gård är murarna som bäst bevarade, annars är de delvis raserade eller bortforslade. Värendsvägen kantas också bitvis av lövträdsalléer av ek och bok, som markerade vägen på vintern och gav svalkande skugga på sommaren.

 

Värendsvägen har en fortsättning ytterligare söderut, från gamla landsvägen ner till havet. Detta i form av den slingrande, stenmurskantade allévägen, idag asfalterad gång/cykelbana, parallellt väster om Gamla Dalbyvägen/länsväg 676, längs östra sidan av Nättrabyån. Vägen går ner till Nättraby kyrka vid Nättrabyhamn, men också vidare som dagens Sjuhallavägen för att svänga av västerut till Vrängö lastageplats som ligger närmare Nättrabyåns mynning.

 

På 1890-talet byggdes en ny norrgående väg från Nättraby, idag asfalterade länsväg 678, som drogs över fälten väster om värendsvägen. Därmed förlorade den gamla värendsvägen omgående i betydelse.

 

Värendsvägen passerar ”trappstegen” ner genom Blekinge. Från de öppna åkrarna uppe på höjdryggen, sluttande genom granskog och lövskog, till kustnära hagmarkerna med bitvis sjöutsikt.

 

På de öppna åkrarna i norr kantas vägen av enstaka solitärträd som fungerat som riktmärken. I södra änden finns flera fornlämningar från tiden bronsålder-äldre järnålder som vittnar om att detta är gammal kulturbygd. Värendsvägarnas nord-sydliga riktning gjorde att de inte passerade större vattendrag och inga broar av betydelse behövdes.

Värendsvägen är idag enskild väg ägd av en vägförening. Bidrag från kommun och stat gör att vägen är öppen för allmänheten. Varje vår och höst hyvlas vägen och grusas där det behövs. Ibland måste även grenar som växer ut över vägen tas bort, så kallad takröjning. Vägverket besiktigar vägen vart 3-4 år.

 

Under unionstiden var handeln och transporterna livlig över dåvaranda dansk-svenska gränsen, men avtog sedan, särskilt under Gustav Vasa och hans söners tid, och värendsvägarna förlorade i betydelse. När Blekinge blev svenskt 1658 och Karlskrona grundades 1680 satsade Sverige på förbättrade kommunikationer i nord-sydlig riktning med det nya landskapet. Dock satsade man från 1670 mest på den så kallade Eksjövägen, som går rakt norrut från Karlskrona (dagens väg 28). Eksjö var Smålands stora centralort och det var denna väg man färdades till Stockholm eftersom kustvägen genom östra Småland och Östergötland var för dålig.

 

På värendsvägen har färdats exempelvis gående, ridande, häst och vagn, cyklar och idag motorfordon.

 

Nord-sydliga värendsvägen mötte väst-östliga kustvägen men fortsatte sedan ner mot Nättrabyhamn (och vidare mot Vrängö vid Nättrabyåns mynning). Värendsvägen finns här kvar idag som asfalterad gång/cykelbana samt nuvarande Gamla Dalbyvägen. Husen i förgrunden finns kvar. 1910-talet. Fotograf okänd.

Förlag: A Hjellmans Eftr., Karlskrona. Christian Mattissons vykortssamling.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

© Webbmaster: ateljé WQ 2008 · Text: Peter Öjerskog

www.nattrabyvagmuseum.se